söndag, oktober 03, 2004

Bloggstafetten: Turkiet och EU

Ja, det var inget lätt ämne som man fick överväxlat till sig. Jag har funderat kring det tidigare, fast på engelska. Jag tror nog alla har sin åsikt kring Turkiets stundande förhandlingar och på sikt troliga inträde i unionen. Det är heller inget ämne som är svart/vitt, ja/nej eller liknande. Det är snarare ett resonemang kring nu eller senare som är realistiskt.

Kort historik
Turkiet är en republik med nationella och regionala val var femte år. Åldern för rösträtt är 18 år och gäller alla medborgare. Turkiet är medlemmar i Europarådet, NATO, FN, WTO och OECD. Sedan 1995 så har EU en tullunion med Turkiet, som är EUs sjunde största exportland och trettonde största exportör till EU (1999). Siffror visar att sedan tullunionen så har båda parter gagnats av den (med ökade import- och exportsiffror som resultat).

Planen för Turkiets medlemskap
Det finns några punkter som måste uppfyllas för att ett land ska kunna bli medlem i EU. Dessa kallas Köpenhamnskriterierna (fastslogs 1993):

  • Landet måste vara en demokratisk rättsstat, uppfylla krav på mänskliga rättigheter samt respektera och skydda minoriteter.

  • Landet måste ha en fungerande marknadsekonomi som har kapacitet att hantera konkurrens- och marknadskrafter inom EU.

  • Acceptera EUs allmänna vilja och mål, vilket inkluderar anpassning till en politisk, ekonomisk och monetär union.


Det finns även direktiv för att anpassa lagstiftning och administration efter EUs organisation.
Turkiet ansökte om medlemskap redan 14 april 1987, men det är först de senaste åren som avsevärda framsteg har gjorts för att uppfylla de ovan nämnda kraven. EUs utvidgningskommissionär har signalerat att de sista hindren för att börja förhandlingar med Turkiet undanröjts i o m antagandet av den nya strafflagstiftningen. Den 6 oktober lägger EU-kommissionen fram sitt betänkande inför EU-parlamentet.
Frågetecken kvarstår dock och många bedömare anser att landets storlek, stora fattigdom och i vissa fall t o m religion kan utgöra hinder för ett medlemsskap inom överskådlig framtid. Realistiskt är väl att förhandlingar kommer att ske under de kommande tio åren.

Egna reflektioner
För knappt en vecka sedan godkände det turkiska parlamentet den nya strafflagstiftningen, som ersatte den 78 år gamla brottsbalken. Den innehåller en förstärkning av kvinnors rättigheter och en hårdare syn på tortyr.
Sedan fadäsen där den grekiska delen av Cypern motsatte sig ett förenat Cypern, så anser inte Turkiet att de är att skylla för situationen på Cypern. Däremot är de i praktiken en ockupationsmakt på EU-territorium, med sin 30000 man starka militära närvaro.

Även om frågan om att kriminalisera otrohet lyftes ur förslaget till lagstiftning, så anser jag det fortfarande är något att ta i beaktande. Andemeningen att ta med det fanns ju till för ungefär två veckor sedan, så jag tycker man kan ifrågasätta den egentliga viljan att bli medlemmar och om Turkiet är redo att ta steget fullt ut.

Att Turkiet är ett väldigt splittrat land är också ett faktum man inte kan bortse ifrån, tycker jag. Storstadsregionerna har en befolkning som på många sätt och vis lever i en standard av västeuropeiska mått medan landsbygden är extremt fattig - inte i närheten av det relativa välstånd som existerar i de fattiga delarna av dagens EU. Kommer denna stora grupp människor att få del av och åtnjuta lika stor del av de fördelar som ett medlemskap i EU innebär för Turkiet? Eller blir det istället totalt kaos när man på oerhört kort tid ändrar livsstil och leverne för en så stor grupp. Den rika världen har trots allt utvecklat sin marknadsekonomi under en väldigt lång tid och anpassat sina förutsättningar efter den samt vice versa. Har Turkiet den lyxen att kunna göra detta? Kan det ge upphov till kulturella krockar och en ovilja att ta till sig EUs budskap?
Min förhoppning är ju givetvis att så inte är fallet och att ett medlemsskap ger den extra skjuts som behövs för att den jordbrukande landsbygden ska utvecklas och ges samma möjligheter som resterande Europa.

Att det fortfarande rapporteras om bruket av tortyr är heller inget man ska se lättvindigt på. Att lagstifta bort vanor och traditioner är inte lätt. I det här fallet tror jag lagstiftarna ligger steget före befolkningen, vilket jag tror även gäller i fallet med att förhindra hedersrelaterade brott och kvinnors rättigheter. Traditioner försvinner inte på så kort tid.
Kurdernas situation är också viktig. Om den kurdiska befolkningen inte åtnjuter samma rättigheter och friheter som vanliga turkiska medborgare, oavsett lagstiftningens innehåll - kan då frågan om en självständig kurdisk stat aktualiseras? Hur ska EU och Turkiet ställa sig till den frågan om den uppkommer?

Att försöka hindra Turkiet genom att åberopa att det är ett muslimskt land, dock sekulariserat, tycker jag är fel. Det är väl en av de stora fördelar som ett Turkiskt medlemsskap kan medföra - en ökad tolerans och ett sätt att visa att EU är öppet för alla och att det skapar en naturlig brygga mellan EU och den muslimska världen. Kan det skapa en stabilisering av förhållandena mellan Västvärlden och den muslimska världen och minska de fördomar, som existerar och förstärkts de senare åren, mot muslimer i Europa så är det ju en viktig del i världssamfundets fredsarbete.

Viktigt för EU-medborgaren är också att det rättsliga systemet fungerar eftersom det säkert blir aktuellt att överföra misstänkta brottslingar till Turkiet då det blir aktuellt. Man måste ju känna någon trygghet i att ens rättigheter efterlevs i vilket land inom EU man än ställs inför rätta i.

Slutligen
Hur lång tid kommer det ta för Turkiet i sin helhet att anta den nya lagstiftningen? Är det så att årslånga traditioner fortfarande kommer leva kvar och är kurdernas situation tryggad inom 10-15 år?
Att de uppfyller kraven, på papperet, tycker jag inte är riktigt tillräckligt. Jag vill nog helst se att förändringarna förankras och tillämpas i verkligheten, så att det inte uppstår för mycket friktion vid ett inträde i unionen. Jag får väl villigt medge att jag inte har mer än andrahandsuppgifter i ämnet och om det finns experter inom och utom EU som anser att Turkiet uppfyller de krav som ställts så får vi väl välkomna Turkiet in i gemenskapen en bit in på 2010-talet. De är ett stort land sett till befolkningen, så de får ganska omgående mycket att säga till om - därför är det extra viktigt att de anammat europatanken och kan delta i samarbetet på samma våglängd som resten av Europa.

Vidare läsning i ämnet
För er som vill förkovra er, så har jag lite länkar för er att läsa:

European Commission: Enlargement
EU Enlargement - A Historic Opportunity
Relations with Turkey
Enlargement Negotiations
Turkey - European Union
Mänskliga rättigheter i Turkiet
Utrikespolitiska institutet: Turkiet
Utrikespolitiska instituet: Turkiets svåra väg in i EU
ePok: Ett nytt och större EU

Avrundning
Pust, svettigt lång text. Hoppas bara inte jag dribblade bort vare sig er eller mig själv. När jag nu sprungit fram till nästa växling i bloggstafetten med både kramp, sträckning och vätskebrist så ska Annica ta över. Ämnen som behandlats hittills har spänt över ganska vitt skilda genrer: sport, romantik och storpolitik. Hur gör man då en snygg övergång till något nytt?
Jag skulle vilja veta hur Annica tror musik- och filmbranschen ser ut om tio år. Har piratkopieringen skjutit hela branschen i sank, eller lever de i lycklig symbios? Finns det kanske t o m ingen märkbar piratkopiering kvar?

Stafettlaget:
(1. Eva: fotboll)
(2. Jorun: vardagsromantik)
(3. Patrick: Turkiet och EU)
4. Annica
5. Peter
6. Martin
7. Sanna
8. Chadie
9. Henrik Ström: valleballong
10. Virre
11. Dennis
12. Steffanie
13. Trueto
14. Carina
15. Bengt
16. Jonas