måndag, oktober 18, 2004

Om rädslan i USA

Såg just första programmet av tre på TV4 av Göran Rosenberg som behandlar USA av idag, efter elfte september och inför valet i november. I kväll behandlades rädslan som genomsyrar landet.

Det börjar givetvis med inpasseringen i landet där man lämnar fingeravtryck och ett foto tas. En handling som gemene amerikan aldrig skulle gå med på, som Jeffrey Rosen uttryckte det. Ett allvarligt ingrepp i deras fri- och rättigheter där de motsätter sig ett nationellt ID-kort av samma anledning. Det skulle vara oerhört intressant att se hur amerikaner reagerar på motsvarande behandling i inpasseringen till EU.

Gång på gång stoppas Rosenberg av polis för att han filmar, både i bilen och stående i Lafayette Park i Washington. Koll av papper och så fick han fortsätta. Känns systemet igen?
Rosenberg testade att ringa det nummer som skyltas på motorvägarna för att fråga vilken misstänkt verksamhet som ska rapporteras - föga förvånande är det misstänkt verksamhet kopplad till terrorism som efterfrågas, hur man nu definierar en sådan.

Rosenberg summerar det bra när han står på golvet i Madison Square Garden då republikanernas konvent pågår. Alla dessa kontroller på vägen in, hundar som sniffat både här och där, väskor och kameror som genomsökts - men en sak kan de vare sig kontrollera eller stoppa: vad som finns i ens tankar och sinne. En utmärkt definition på vilken motståndare USA jagar. Att det är väldigt viktigt att upprätthålla en sken av säkerhet när den i själva verket är i princip verkningslös.

Jag stötte själv på det när jag besökte New York över nyår i år. På nyårsafton var det fem till tio poliser i varje gatuhörn från en bit nedanför Times Square och ett tjugotal gator upp. Magnetbågar i entreer till teatrar och den hårdaste kontrollen vi råkade ut för var till Liberty Island-båten, där man i princip tog av sig allt som inte satt närmast inpå kroppen vid inpasseringen. Redan då drog jag slutsatsen att amerikanerna inte insett att terroristerna uppnått en delseger - inskränkningar i den frihet vi i den demokratiserade västvärlden vant oss vid och stolt visar upp.

En annan skarpsynt iakttagelse som gjordes i programmet var att USAs förhållande till sina tidigare allierade kanske t o m brutits för gott i o m Bushs så pragmatiska hållning kring hur utrikespolitiska beslut fattas.

Programmet var oerhört bra och det ska bli väldigt intressant att se fortsättningen.