tisdag, oktober 05, 2004

Schymans utspel

Jag tog upp det tidigare och tänkte spinna vidare på det.

Visst är det viktigt att ta upp debatten om våldet i samhället. Det är i allas intresse att minska det. Att kvinnor är mer utsatta än män är det knappast nån tvekan om. Däremot är sättet debatten förs på helt felaktigt.

Om man bortser från det urbota dumma förslaget att beskatta män som grupp; så tycker jag att utgångspunkten i det resonemang Gudrun Schyman för, att det är något sorts normaltillstånd för män att misshandla och våldta kvinnor är käpprätt åt... Det är där hennes skepp kantrar och därför förslaget möts med kritik.

Att diskutera gruppens ansvar fungerar heller inte på en så heterogen och stor grupp individer det är tal om. Det är inget fotbollslag på 22 man eller för den delen en hejaklack på 4000 personer. Vi talar om halva befolkningen. Jag känner inget som helst ansvar för vad en liten grupp män (relativt) gör mot kvinnor. Skuld känner jag heller inte. Medlidande för kvinnorna och ilska mot dessa as till män är däremot vad jag känner. En oerhörd skillnad i vokabulär och betydelse.

Utifrån Schymans resonemang så framstår inte frågan som ställs av Sveriges Radio som helt felaktig:

Det finns ju många andra grupper i samhället som också kostar. Invandrare till exempel i vissa sammanhang. Är det rimligt att beskatta dem också för de extra kostnader som de utgör i vissa sammanhang?


Visst har Gudrun alldeles rätt i att de tillför samhället något (rätt mycket faktiskt). Men det gör män också (konstigt vore ju annars). Att brottslingar i alla grupper kostar samhället pengar är ju knappast förvånande.

Att därför avtvinga invandrarna som grupp ansvar för att en liten del begår brott är ju precis lika rimligt som att avtvinga gruppen män ansvar för gruppen män som begår brott mot kvinnor. Men nu är inte världen riktigt lika svart/vit som Gudrun vill att den ska framstå. För gärna debatten, men inte med den radikala underton som med all rätt ska ifrågasättas.