onsdag, december 08, 2004

Schymans nya skrud

Det har väl inte undgått någon att Gudrun Schyman lämnat Vänsterpartiet för att söka lyckan på egen hand. Vissa tolkar detta som det slutliga beviset för en splittring inom V - där vet jag för lite om hur den interna debatten går i V (den interna debatten som inte läcker till pressen d.v.s.) för att uttala mig.

En fråga som uppstår är ju givetvis om hon verkligen har något förtroendekapital kvar att spela med. I Sverige går det ju visserligen att belåna det för att bygga upp det på nytt när det havererat tidigare. Lysande bevis på det är hon själv, Mona Sahlin och Laila Freivalds. Hennes historik borde ju få folk att dra öronen åt sig: man kan inte som politiker åka land och rike runt och förespråka skattemoral och sedan själv "begå misstag" när man skickar in deklarationen. Att utan vidare skrupler plagiera andras texter tyder ju också på någon sorts moralisk brist.

Att hon utöver att lämna partiet inte ställer sin riksdagsplats till förfogande reser ju en del frågetecken. Hon anser att den behövs som plattform för att driva hennes feministiska politik. Hon har ju suttit där ett tag nu och på sistone har jag enbart hört hennes idiotiska "mans-ansvar/mans-skatt". Vad är det som gör att hon kommer driva på ännu mer nu, hon har ju haft all chans i världen i ett par år redan. Vad hon glömmer är ju att hon inte har platsen för sin egen skull - det är väljarna som valt att sätta henne där. Att utan vidare anta att alla stöder hennes nya kamp är kanske lite väl opportunistiskt.

En viktig fråga är givetvis om hon kommer att kvotera in män i partiet för att uppnå jämställdhet eller om det blir en exklusiv kvinnoklubb av det hela (somliga vill nog kanske använda ordet syjunta, men jag avstår från sådan jargong). Något som ganska snart måste göras klart är hur man ska tackla det omtalade strukturella ojämställdhetsproblemet. Antingen ser man till problemet i stort och gör insatser för att skapa en nyordning och får en massa annat på köpet, eller så duttar man i detaljerna (öronmärker pengar, kvoterar osv) och kommer ingenvart på lång sikt. Jag gissar att man satsar på det sistnämnda för att uppnå resultat på kort tid, men att problematiken cementeras ännu mer. Ett enfrågeparti måste ju uppnå resultat inom en mandatperiod för att inte försvinna ut i periferin igen.

Hur man dessutom öppet kan proklamera att man ska rösta på hennes feministiska parti utan att ha sett en politisk agenda är också lite underligt. Det är ju som att köpa grisen* i säcken.

* Ev referens till antingen Göran eller Gudrun är inte menad