måndag, januari 24, 2005

HMF på nätet?

I skuggan av Åke Greens åtal, och vidare prövning i högre instans, ska nu nätsajten Bibeltemplet genomgå stålbad. Åklagaren anser att inlägg och texter ger utlopp för hets mot folkgrupp. Sajtinnehavaren vill inte tillmötesgå kraven på att ta bort de texterna.

Principiellt är det viktigt att detta prövas. Lagen om hets mot folkgrupp (HMF) är mycket riktigt som många påpekar ett intrång på yttrandefriheten. Det är jag den förste att skriva upp på - men det finns en poäng bakom denna lag: att skydda de minoriteter som inte har möjlighet att försvara sig eller är utsatta för en ökad risk för övergrepp. Det är bara drygt 60 år sedan judar fördrevs i Tyskland - det är lätt att glömma bort historien även om den parallellen kanske är snäv så är den inte helt omöjlig.

Jag personligen känner mig inte det minsta begränsad av lagen om HMF. Begreppet att jag håller inte med om dina åsikter men jag är beredd att dö för att du ska få ha dem anser jag mig inte vilja förlika mig med när en nazist står och domderar om "svartskallar" och andra nedsättande epitet gentemot folkgrupper som inte ses som "svenska", lika lite som jag inte ställer upp på vissa snävt tolkande muslimska fundamentalisters åsikter om att kvinnor ska hunsas och hållas med kort koppel. Jag gör mina urval för vilka kamper jag vill bidra med mitt namn till.

Det var ett par år sedan som Aftonbladet fick stänga sin chatt och ansvarig utgivare åtalades (och fälldes?) för inlägg som gjorts på sajten. Varför skulle bibelsajter, islamska forum och andra vara undantagna samma tolkning av lagen? Vad gör Bibeln så mycket mer speciell än exempelvis högerextremas partiprogram eller Koranen?

Det jag tror många missar med yttrandefriheten är att det inte bara är en rättighet. Det är också en skyldighet - på två plan. För det första är det min uppfattning att det är ens skyldighet att utnyttja sin yttrandefrihet. Dels genom att rösta och dels genom att lyfta sin talan och göra sig hörd om det uppstår orättvisor. Man kan göra detta genom att organisera sig i föreningar, intresseorganisationer eller genom partipolitiskt engagemang. På ett annat plan är det också ens skyldighet att inte missbruka sin yttrandefrihet, som man de facto gör när man sprider osanningar och villfarelser om sina medmänniskor.